lördag 29 november 2008

Game On in Vegas


Vi är ett par stycken som en gång i veckan kopplar upp oss över Internet och kör lite olika spel.
Denna gång valde vi att testa Tom Clancy’s Rainbow Six: Vegas som är ett klassiskt First Person Shooter-spel.

Spelet utspelar sig år 2010 och man är medlem i en Rainbow grupp som får sina uppdrag från Rainbows kommando central. Uppdragen varierar, men det handlar huvudsakligen om att arrestera, eskortera eller leta reda på olika saker. Allt bakas in i en realistisk miljö i både Mexico och Las Vegas.

Spelet har en mängd olika Multiplayer lägen. De vi testade var Co-op Campaign och Co-op Terrorist Hunt. Skillnaden är att i Terrorist Hunt följer man ingen längre sammanhängande historia utan spelar bana för bana och eliminerar ett antal terrorister. I Co-op Campaign hänger historien samman och uppdragen varierar mer än i Terrorist Hunt.
Co-op är en förkortning av Cooperativ game play. Det vill säga att jag och mina vänner bildade ett lag mot datorns bovar.

Spelet riktar sig till alla över 16 år som vill spela ett mer realistiskt nutida spel. Med realistiskt menar jag att man i Rainbow Six dör om man blir träffad av ett skott jämfört med ett annat klassikt First Person Shooter-spel Max Payne (www.maxpayne.com) där man kan klara ett antal skott för att sedan käka lite smärtstillande och bli återställd.

Känslan i spelet är att man kliver in i den typiska hjälterollen. Du är en stor stark polis som skall rädda världen mot stygga terrorister som kidnappar och mördar. Tillsammans med dina vänner lägger du upp en plan på hur ni skall återvinna kontrollen över en belägrad stad. Känslan är bäst när man tillsammans kan klara ett uppdrag i en riktigt cool Las Vegas miljö.

Budskapet i Rainbow Six är enkelt att genomskåda. Det är samma som vi dagligen kan se och läsa om i media. Vi mot dem, precis som det alltid har varit. Först var det Ryssarna som var de stygga, idag är det terrorister. Men det är alltid de goda mot de onda.


Lärandet i spelet kan väl diskuteras, på min nivå är den mager. Men för seriösa klaner som har tydliga roller i sin grupp är lärandet på ett annat plan. I en artikel från IDG, http://www.idg.se/2.1085/1.158514 tar man upp något mycket intressant, nämligen generation x-box som kommer att bli morgondagens ledare. De unga spelar i avancerade miljöer där beslut skall fattas snabbt och grupper av människor skall informeras och få instruktioner. Det ställer även krav på att samordna alla i gruppen och få dem att jobba mot samma mål.

För alla som läser CV:s lite då och då är följande mening i artikeln en riktig tankeställare.
”Vad skulle du säga om en meritförteckning som innehöll rubriken ”dataspelserfarenhet”?”

En sak som man ofta hör när det gäller datorspel är om det är lämpligt för barn att spela spel med våldsinslag. Jag hittade två olika artiklar som behandlar hur datorspelande påverkar unga.
Den första är en avhandling som utvärderar hur barn påverkas av spelandet.
http://jobfunctions.bnet.com/abstract.aspx?docid=105825&tag=content;col1
Den andra artikeln är skriven av en aktiv spelar som ger sin syn på saken.
http://jobfunctions.bnet.com/abstract.aspx?kw=Gamer&docid=380811


Enligt min mening ger inte artiklarna några självklara svar, men rådet från en inbiten spelare är att föräldrar/vuxna bör spela igenom spelet innan de låter sina barn ta över.

tisdag 30 september 2008

Facebook, precis vad det låter som

"jag använder Facebook".
Ibland undrar jag hur man gör och vad skall vi använda facebook till?

Jag är anmäld till kursen digitala kulturer och vi har snabbt flyttat vårt forum från Lunarstorm till just Facebook.
I kursen skall vi diskutera vad barn och ungdomar gör vid datorn och på internet.

Kan det vara så att unga älskar att använda facebook till att titta på foto, kolla in vänner, spela spel eller skicka vampyrer på varandra. Eller är det så att det är äldre som faktiskt tycker det är lite coolt. Jag misstänker det sista. För man kunde läsa när Facebook började dyka upp att vissa företag fick stänga åtkomsten till Facebook för att de anställda tillbringade för mycket tid där.

Man kan väl misstänka att de som verkligen använder Facebook inte är de som vi kan kolla in foto på och bli vänner med utan stora företag som älskar att kartlägga hur och vad vi användare klickar på.

Svaren kommer väl att dyka upp under kursens gång.